Jag skriver på DN debatt om demokratins behov av humanvetenskaper:
Något utmärkande för samhällen som utvecklas i auktoritär riktning är avskyn mot empati. Det är därför ingen slump att humanvetenskaperna hamnar i eldlinjen. Syftet med humaniora är ju – i slutändan – att försöka förstå det mänskliga sociala beteendet, i all dess mångfald.
Anledningen är en debattartikel av statsvetaren Bo Rothstein, som anser att dagens humaniora bär skuld till antidemokratisk utveckling:
Om Rothstein har rätt är det ett imponerande avfärdande av dryga tre decenniers internationella studier inom historia, sociologi, filosofi, medievetenskap, lingvistik, med mera, som sysselsatt tusentals forskare. Rothstein sammanfattar denna globala akademiska apokalyps med ett ord; ”postmodernismen”. Detta begrepp är dock så vagt att det kan fyllas med många betydelser.
Jag avfärdar Rotshteins argumentation och försvarar nödvändigheten av humanvetenskap i demokratin:
Humaniora vill förstå och förklara människors sociala beteenden – men detta kommer med ett bagage; inkludering även av ”de andra” i förståelsen. Judarna, muslimerna och romerna. De olika hudfärgerna, kulturerna och religionerna. Bögar, flator och transsexuella. Och så vidare.
De auktoritära uppfattar detta som ett hot, därav politiseringen av hatet mot humanvetenskaperna. Och därav även det demokratiska behovet att stå upp för humanvetenskapernas fortsatta nödvändighet. Postmoderna eller ej.
Läs hela texten på Dagens nyheters webbplats.