I Blekinge Läns Tidning (BLT) skriver samhällsdebattören Monika Olin Wikman om en tågresa i sällskap med boken ”Den förbannade optimisten Ernst Wigforss”:
Men så kommer konduktörsrösten som man inte vill höra. ”Tyvärr har vi fått ett stopp , vi vet inte hur länge”. Oron breder ut sig i kupén , en del stönanden, signalfel förstås , enkelspårstrafik eller tja? Så kommer konduktören åter: ”Det har skett en olycka lite längre fram , blåljuspersonal är på väg, erfarenheten säger att det kommer att ta timmar”. … Vänner sms-ar och tycker att jag ska ta in på hotell Högland.
Lite lockande men jag fortsätter att läsa min bok om Ernst Wigforss liv. Wigforss var finansminister under så svåra år som under andra världskriget. Han hade en avgörande roll och kunde bli hetlevrad; kontroversiell också. Bokens övertitel är ”Den förbannade optimisten Ernst Wigforss”. Det är det jag mest vill veta, hur orkade han vara optimist. Vilken livshållning hade han , hur höll han hoppet uppe. …
Klockan är 02.00 när jag låser upp. Hemma. Wigforss är färdigläst, jag tror att han bars av stor tillit. Trots de svåra åren. SJ har skött sig perfekt. Resenärerna också. Det oförutsebara har hanterats väl. Resan kommer att återbetalas. Nästa dag läser jag om tågurspårningarna och stora trafikproblemen .
Visst skriver hon fint, Monika! Läs hela texten på blt.se!