Tidningen Internationalen låter Anders Karlsson recensera boken ”Den förbannade optimisten Ernst Wigforss” under rubriken ”Arvet efter Ernst Wigforss”:
Arnstad skildrar Wigforss levnadshistoria kronologiskt från vaggan till graven. Han är väl påläst och skriver i en ledig stil som gör läsandet angenämt. Biografin är också folkbildande.
Vad blev då arvet efter Wigforss, frågar sig Karlsson retoriskt:
Det mest outplånliga avtrycket handlar om den ekonomiska den ekonomiska stimulanspolitiken under 1930-talets depression – med benämningen keynesianism, efter den brittiska nationalekonomen John Maynard Keynes – som han i finansministerns roll inympade, vilket bidrog till att den rekordhöga arbetslösheten sjönk drastiskt. Nära kopplat till det var den sociala reformpolitik och byggandet av välfärdsstaten, som under detta decennium tog sin början. En tredje aspekt, för att mer fullödigt förstå varför nazismen aldrig fick något större fäste i vårt land – i valet 1936 fick det största nazistiska partiet endast 0,6 procent – handlade om Wigforss glödande antinazism.
Karlsson uppmanar till läsning av boken:
Kännedomen om Wigforss historiska arv är en viktig pusselbit till förståelsen av socialdemokratin under dess glansperiod av reglerad kapitalism. I dagens högervridna samhällsklimat finns det också en poäng med att visa fram hans exempel; att skärpt beskattning av de rika, förstatligande av vissa ekonomiska enheter, en övergripande planhushållning och reducerad arbetstid inte utgör några förbjudna högt hängande frukter.
