Onsdag 21 oktober kl 18:00 arrangerar Judiska församlingen i Stockholm författarsamtal med Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia, angående boken ”Här bryr sig inte sommaren om oss – Breven från Hertha 1939-44”. Moderator är Henrik Arnstad.
Lomfors bok är en samling kommenterade brev från den tyskjudiska modern Hertha till sin dotter Hannelore, som tillåtits fly till Sverige. Modern mördas 1944 i Förintelsen medan dottern överlever kriget. Lomfors skriver i boken:
Breven från Hertha Josias låg vikta i sina kuvert. Jag räknade till ungefär 100 stycken. Det första daterat i Hamburg 28/4 1939. Det sista från koncentrationslägret Theresienstadt 7/9 1944. Sedan upphörde kontakten.
Folkmord, förtryck och flykt sliter isär människor. Även att överleva är att bli ett offer för ondskans mekanik eftersom överlevaren ofta plågas av skam, skuld och trasighet. Lomfors bok – med sin närhet till källmaterialet – är ett skoningslöst dokument hur slitningen drabbar mor och dotter.
År 1942 är Hertha på väg att deporteras till koncentrationsläger och vädjar till dottern i Sverige. Lomfors skriver:
»Adjö min älskling, må Gud ta hand om dig och Ingelin.« Så avslutar Hertha sitt sista brev från Hamburg till Hannelore den 12 juli 1942.
Hertha vet att hon måste resa. Det som hon tidigare hade antytt i breven uttrycks nu i klartext; Hannelore måste lova att ta ansvar för sin lillasyster, för i framtiden kommer det inte att finnas någon mamma. Samtidigt påminner hon barnen om sin sista önskan: att bli ihågkommen när hon inte längre finns i livet.
Men Hannelore klarar inte bördan som lagts på henne i Sverige. Hon flyttar till USA och minnet av Förintelsen blir outhärdligt. Om detta skriver Lomfors i sin bok, som jag tycker du ska läsa.
För idag lever vi i ett Sverige där flyende människor återigen avhumaniseras (flyktingar nedvärderas till ”volymer”, det vill säga kubikmeter snarare än medmänniskor). Till synes evig är smärtan; att vissa överlever medan andra dör.
Den 21 april 1953 publicerade Stig Dagerman dikten ”Flykten valde oss” i tidningen Arbetaren:
Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!
Tänk på det, när rasismens hat smutsar de medmänniskor som flytt till säkerheten i vårt välmående land Sverige. Då som nu. Ta till dig Lomfors bok och hjälp din medmänniska att bära, den tunga flykt hon bär.
