Jag skriver i Aftonbladet Kultur (läs hela artikeln här) om statydebatten kring Carl von Linné och ”Black lives matter”-rörelsen:
Vetenskapsmannen Carl von Linné (1707–1788) har plötsligt blivit kontroversiell i Sverige. En namninsamling – som inspirerats av den internationella vågen av statyprotester i spåren av Black lives matter – har fått nära 2 000 underskrifter: ”Vi kräver att statyn av Carl von Linné tas ner”, skriver uppropet.
I artikeln påpekar jag Linnés stora betydelse för den moderna ”vetenskapliga” rasismens framväxt, som en del av skapandet av den sekulära moderniteten:
Linné var en av världshistoriens centrala, mest inflytelserika och viktigaste rasistiska ideologer. I alla fall enligt den internationella rasismforskningen, som ger Linnés inflytande stort utrymme i vetenskaplig litteratur. Det är på tiden att Sverige konfronterar detta faktum.
Linné bidrog till en fullständig förändring av den sociala, politiska och biologiska synen på människan. Innan Linné och moderniteten legitimerades rasism – liksom andra förmoderna system av social makt – framför allt via religion. Rasism är en politisk ideologi som existerat åtminstone sedan 300-talet. Linné uppfann inte rasismen. Men han anpassade den inför en helt ny tid.
Den brittiske rasismforskaren Francisco Bethencourt skriver att Linnés arbeten blev grundstenen i den moderna rasistiska utvecklingen. Människor bedömdes inte längre religiöst utan klassificerades utifrån anatomi, fysiologi och biologi.
Artikeln fick betydande genomslag i debatten och väckte stort intresse. Bland annat deltog jag i radioprogrammet ”P3 med Emma och Christopher” (lyssna på programmet här):
Det bästa från vecka 25: Den här veckan lärde sig Hanna och Johannes om Carl von Linné med hjälp av historikern Henrik Arnstad.
Linnéforskaren Gunnar Broberg svarade på min artikel och söker försvara Linné (läs artikeln här):
Var han grundare av vetenskapliga rasismen så hade han uppfunnit ett begrepp som han inte kände till. Var han ”ideolog” så saknade han varje form av agenda. Det finns linjer från ”Systema naturae” via fysisk antropologi och framåt, men det är ingen rak linje och den bör kompliceras, där stort och ont måste vägas, där också goda inslag ska räknas in.
Jag svarar Broberg i samma artikelutrymme:
Linnés arbeten lade grunden till slaveriets sekulärt vetenskapliga motargument, när vissa religiösa aktörer hävdade alla människors lika värde. ”The meanest slave hath a soul as good by nature as yours, and possibly by grace it is better”, uttalade prästen Andrew Eliot 1774. Svarta och vita människors själar var lika mycket värda inför Gud.
Linnés ideologi producerade försvar mot sådant tal i en kritisk samtid – oavsett om Linné insåg vad han gjorde.
Eller för att tala med ett citat (förvisso av oklart ursprung, men det kan ha varit samtida med Linné): ”Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser.” Det hindrar inte forskningen från att undersöka barbariets idéhistoria, även då en av förgrundsgestalterna råkar vara den svenska nationens ”Blomsterkonung”.
