Aftonbladet debatt publicerar (200317) en artikel av Henrik Arnstad, om paradoxen att just Sverige — en av världens stabilaste demokratier — huserar världens största fascistiska parti, tillika världens största parti med nazistisk bakgrund:
Om Sverigedemokraterna kommer till makten vid nästa riksdagsval blir det tredje gången i mänsklighetens historia ett fascistiskt parti åstadkommer detta lagligen i en demokrati.
Mussolini i Italien 1922, Hitler i Tyskland 1933 och SD i Sverige 2022.
En SD-maktövertagande vore därmed en världshistorisk händelse.
Ibland benämns SD som högerpopulism, vilket är fel:
SD:s extrema radikalitet särskiljer partiet från majoriteten av andra rasistiska rörelser i Europa, vilket inte framkommer i den svenska debatten. Fascism är relativt ovanligt bland SD:s utländska systerpartier.
Vanligast i Europa och Norden är högerpopulism, exempelvis norska Fremskrittspartiet och Dansk folkeparti. Dessa partiers rasism är långt ifrån ofarlig, vilket demonstrerades på Utøya 2011. Men högerpopulism saknar fascismens ideologiska djup och syftar inte till samma totala omdaning av samhället.
Högerpopulister utmanövreras relativt enkelt av traditionella högerpartier, vilket skedde senast i Norge.
SD är inte heller ett konservativt parti:
Konservatismen saknar fascismens vilja till revolutionär omdaning av samhället. Fascism däremot ger ”löftet om att vara bokstavligen epokgörande”, skriver fascismforskaren Roger Griffin.
Denna revolutionära tanke återfinns hos SD, som visserligen kallar sig konservativt, men är snarare anti-konservativt. Konservatismen anser förändring vara av ondo – SD vill förändra allt.
Fascismen utnyttjar högern för att likvidera vänstern och liberalismen. Den svenska högern agerar enbart SD:s nyttiga idioter, inför maktövertagandet.
Läs hela artikeln på aftonbladet.se. SD svarade omedelbart, vilket visar att partiet upplevde artikeln som ett allvarligt hot, vilket onekligen var förhoppningen