Henrik Arnstad recenserade 22 februari 2015 forskarantologin Playing with the Past: Digital Games and the Simulation of History (red. Matthew Wilhelm Kapell, Andrew B.R. Elliott) i Göteborgs-Postens kulturbilaga.
Boken är en sammanställning av hur olika historiker tolkar att detta nya (nåja) medium blivit ledande, angående hur det förflutna förmedlas till medborgarna:
På akademikerspråk kallas denna typ av forskning för en studie i historiebruk, det vill säga hur historien används efteråt; politiskt, kulturellt och socialt. Den vanliga föreställningen är att historiker forskar i hur det var förr i tiden. Lika sant är att historiker ofta undersöker hur ”förr i tiden” använts senare – eller i dag – av olika aktörer med politiserade agendor. Exempelvis i datorspel.
Angående den pedagogiska delen är forskarna i antologin mycket positiva till datorspel:
”Historiska datorspel tillåter en djup förståelse för fakta, människor och händelser. Men även för den komplexa diskurs av ovisshet, villkor och tillfälligheter som utgör grunden för en genuin förståelse av historia.”
Detta gäller framför allt historiska spel av strategisk modell (Civilization-serien, Age of Empires och liknande). Spelaren hanterar en världshistoria med öppet slut, där historiens gång förändras av egna beslut. Det förflutna blir en experimentverkstad, där man undersöker vad som hade hänt exempelvis ”om britterna saknat flotta”, skriver Kapell-Elliot. Forskarnas slutsats är att spelens värde borde uppskattas i långt högre grad i skolundervisningen.
Men det finns ett problem, nämligen att förflutenheten även i digital version återges i selektiv form:
Spelen har ett fokus – de ”västerländska och företrädesvis vita europeiska samhällena” som utgör grunden för en ”uppdelning av världen i vi själva och de andra”, skriver Kapell-Elliot. Ett ”vi” och ett ”dem”. Särskilt kritiseras spelet Civilization IV: Colonization. Där återges erövringen av Amerika och ursprungsbefolkningen är enbart en naturresurs. De är ”stagnerade” och ”fångade i tiden – oförmögna till utveckling”. Spelet är ”utan tvekan avskyvärt – men det vore omöjligt att skapa en ’opartisk’ simulering av koloniala sammandrabbningar”, inte minst kommersiellt. Istället utgör spelet en ”ondskans banalitet”, skriver forskarna och citerar därmed filosofen Hannah Arendts berömda omdöme angående Förintelsen.
Läs hela min artikel här:
www.gp.se/kulturnoje/1.2635927-spel-som-formedlar-det-forflutna