Jag skriver i Aftonbladet Kultur om ”Rasismens höga pris” utifrån en ny bok av den norske antropologen, fil.dr. Sindre Bangstad; Anders Breivik and the rise of islamophobia:
Bangstad vänder sig kraftigt emot tanken att mer rasism i offentligheten innebär ökad demokrati. Tvärtom tystar rasismen samhällsdebatten, visar empirisk forskning. De som utsätts finner det säkrast att inget säga, eftersom de – på mycket goda grunder – fruktar att utsättas för våld.
Bangstad påpekar att det aldrig har existerat en liberal debatt i vilken rasismen (som i grunden är politik) har mött sina motståndare i ett demokratiskt samtal med konstruktivt syfte. I stället finns en övervägande risk att situationen leder till ”mer högerextremistiskt våld och möjligen terrordåd i Norge och Europa”.
Denna forskning är avgörande kunskap i dagens Sverige, där alltfler röster hörs från att demokrati är lika med maximal ”yttrandefrihet” för de som torgför rasism.
Men, konstaterar Bangstad, så leder inte rasismens politik till ett öppnare samtal utan till demokratins förfall:
Slutsatsen med utgångspunkt i forskningen blir, att rasistisk ”yttrandefrihet” innebär tystnad för offer och antirasister. Denna yttrandefrihetsfundamentalistiska ”demokrati” är ingenting värd, om dess resultat är att frånta utsatta minoriteter från deras medborgerliga och mänskliga rättigheter.