Henrik Arnstad har publicerat essän ”När vi övergav Dag Hammarskjöld” i utmärkta tidningen Vi:
Dag Hammarskjöld menade att man kan vara starkt förankrad i sitt land och samtidigt en god internationalist. Men nu är den breda svenska internationalismen politiskt död, medan nationalismen blomstrar, konstaterar historikern Henrik Arnstad. Hur kunde det ske?
Artikeln beskriver hur Sverige blev ett av världens mest internationaliserade länder under 1900-talet. En utveckling som personifierades av Dag Hammarskjöld när denne blev FN:s generalsekreterare 1953:
Under Hammarskjölds ledning erhöll FN i allmänhet – och generalsekreteraren i synnerhet – makt, globalt inflytande och auktoritet. Exempelvis organiserade Hammarskjöld FN:s egna väpnade styrkor, ”de blå baskrarna”, för att kunna skilja stridande åt. Hammarskjöld förstod att FN behövde muskler i en tid då optimismen från 1945 ersatts av kalla krigets bistra verklighet samtidigt som förtryckta folk i tredje världen slog sig fria från kolonialmakterna.
I denna svåra situation var Dag Hammarskjöld återkommande impopulär bland stormakterna – men han blev även global idol via sin moraliska ryggrad samt skicklighet att förhandla fram lösningar på till synes oöverstigliga strider. ”If there is a conflict, leave it to Dag”, blev en vanlig fras på 1950-talet, skriver Förenta Nationerna på sin webbplats.
Men under 2000-talet gick den svenska internationalismen under:
Idag härskar tanken att enbart krigsförberedelser, hårdhandskar och ultranationalism kan garantera svenskarnas trygghet. Auktoritär nationalism föredrar rädda människor eftersom dessa är lydiga människor. Minns då Dag Hammarskjölds ord:
”Är livet fattigt? Är icke snarare din hand för smal, dina ögonlinser grumlade? Det är du som måste växa.”
Läs hela artikeln på tidningen Vi:s webb!
FOTNOT. På SVT Play kan du se en journalfilm från 1953 där SF-journalens Nils Jerring intervjuar Dag Hammarskjöld inför avresan till New York:
https://www.svtplay.se/video/jNwNkxX/journalfilmer/12-dag-hammarskjold-1953