Tidningen Vi publicerar en lång (åtta sidor) artikel av Henrik Arnstad om politiseringen av den engelske författaren J.R.R. Tolkien och Sagan om ringen-trilogin:
Dagarna innan New Yorks borgmästarval avgjordes hösten 2025 stod det alltmer klart att en muslimsk socialist skulle vinna.
USA:s president Donald Trump kokade av vrede.
Hans myndighet Homeland Security gick i strid på sociala medier – med J.R.R. Tolkiens sagovärld som tillhygge.
I ett inlägg sade hoben Merry att hans älskade hemland Fylke stod inför förintelse, vilket underströks med texten: ”We come to it at last, the great battle of our time.” Ett annat inlägg föreställde hjältekungen Theodén som bistert betraktade horder av anfallande orcher och sade: ”So it begins.”
Trumpisternas val av Tolkien var ingen slump. Faktum är att männen som utgör presidentens inre krets är närmast besatta av den engelske författaren och hans verk.
Även i Europa använder radikalhöger, rasister och fascister Tolkien för att sprida sitt politiska budskap.
Men detta möter samtidigt ilska hos demokratiska krafter som hävdar att J.R.R. Tolkien i själva verket var antirasist. Självaste Tolkien Society, som förvaltar författarens litterära kvarlåtenskap, har sagt att ”det finns dokumenterade bevis för att Tolkien inte delade dessa åsikter och vi blir sorgsna av att se sådana felaktigheter spridas”.
Men vilka har egentligen rätt när de politiserar Tolkien? Radikalhögern – eller deras antirasistiska kritiker? Vilket ideologiskt landskap genomsyrar Midgård?
Svaren är långt ifrån så enkla som debatten påskiner. Tvärtom är de komplexa, svåra och sysselsätter överraskande mängder forskare. Det visar läsning av historikern och Tolkien-experten Robert Stuarts imponerande nya bok Tolkien, Race, and Racism in Middle-earth som försöker svara på diskussionens infekterade frågor.
Läs hela texten om denna komplexa och spännande frågeställning i tidningen Vi (nummer 2, 2026) som finns i handeln när detta skrivs!
