Just nu spelar Östgötateatern uppsättningen ”Die Leander” om sångerskan och skådespelaren Zarah Leander (1907-1981) och hennes karriär i Nazityskland.
Pjäsen bär regissören Nils Polettis signum och hyllas av kritikerna. Själv bidrar jag med en essä i programbladet, med titeln ”Kvinnornas fascism – och fascistisk feminism”:
Fascismen är förvisso besatt av maskulinitet och ser med skräck på en upplevd feminisering av nationen. Men den fascistiska idealkvinnan är ingen feminiserande vekling – tvärtom är hon kraftfull, stridbar och politiskt medveten i sin (ofta maskulina) roll som kvinna och fruktbar föderska åt nationens blivande krigare. Det är alltså ingen slump att Nazityskland föll för Zarah Leander när hon gjorde entré med sin imposanta scennärvaro. Die Leander var ingen nippertippa och hennes mörka röst utgjorde själva motsatsen till feminina pipanden.
Läs hela essän via denna länk (PDF) — och läs mer om föreställningen på Östgötateaterns webb.