Under rubriken ”Från rasfiende till kniv-Pekka” skriver Henrik Arnstad i dagens Aftonbladet Kultur om den svenska rasismen mot finländare utifrån den färska antologin ”Finnjävlar”, redigerad av Kristian Borg.
Idag finns ungefär 700.000 svenskar med finländsk familjebakgrund, vilka utgör ”Sveriges största invandrargrupp någonsin” enligt antologin. Idag anser den svenska rasismen ”finnarna” vara en — till största delen — problemfri minoritet.
Men så har det inte alltid varit. När ”svenskhet” skulle definieras åren runt sekelskiftet 1900 ansågs ”finnarna” utgöra det allvarligaste rasbiologiska hotet.
Finnar var ”asiatiska mongoler” och utgjorde ett akut hot mot svenskheten, via livsfarlig rasblandning. Den svenska rasismen institutionaliserades 1922 via Statens institut för rasbiologi, vars uppgift var att förhindra svensk uppblandning med judar, samer och – kanske framför allt – finnar.
Vetenskapsjournalisten Maja Hagerman har skrivit om detta i sina böcker, vilka rekommenderas. Men tiderna förändrades. Henrik Arnstad har forskat om den efterkrigstida rasismen mot finländare, som utgjorde något helt annat än det tidigare rasbiologiska hatet (mer information samt nedladdning av studien här):
Rasism är dock en ständigt föränderlig politisk ideologi. Efter andra världskriget behövde det framgångsrusiga Sverige arbetskraft och då dög plötsligt finländarna, som kom till Sverige från det relativt fattiga Finland. Den svenska rasismen förändrade gestalten finnen. Den mongoliske rasfienden blev i stället den föraktade ”Pekka”, utrustad med kniv och Koskenkorva-flaska.
Idag har de rasistiska stereotyperna kring Finland övergått till ”ett exotiserat och närmast orientaliserat ’annat’ – dock inte befolkat av rasfiender, utan snarare någon sorts maskulina bastubadande sagofigurer”:
I stället utsätts ständigt nya invandrargrupper för rasismens hat. Och det heter alltid att just den senaste flyende folkspillran, som anländer till den svenska gränsen, ”utgör något helt nytt”. Deras ”kultur” är fullständigt inkompatibel med ”svenska värderingar”. Den svenska rasbiologiska skräcken för de mongolisk-asiatiska finnarna är bortglömd.