Henrik Arnstad intervjuas i tidningen ”Filmrutan” (Sveriges äldsta filmtidskrift) om svensk krigsfilm — hur kommer dessa att påverkas av Nato-inträdet och skräckpropagandan om krigshot?
Bakgrund är studien ”När Sverige kanske var med i andra världskriget” om krigsfilm som nationell identitetsskapare (Henrik Arnstad, publicerad i forskarantologin Hitler für alle: populärkulturella perspektiv på Nazityskland, andra världskriget och förintelsen, Stockholm, 2012, länk).
Journalisten Anders Annikas skriver i ”Filmrutan” om den svenska filmhistoriens krigsäventyr, som är mycket fåtaliga om man jämför med de svenska grannländerna Danmark, Finland och Norge:
När jag pratar med Henrik Arnstad på Zoom understryker han även hur krigsnationalism över lag stått lågt i kurs i Sverige.
– Det har varit viktigt att kommunicera i offentligheten. Som Vasamuseet, där man har framhållit hur dåligt det går om man försöker sig på krigsnationalism. Då sjunker båten direkt. Eller Peter Englunds enormt framgångsrika bok Poltava: berättelsen om en armés undergång, om slaget vid Poltava 1709, som innebar slutet på stormaktstiden. Däremot tror jag att det här kan komma att förändras ganska snabbt nu, när Sverige skiftar till en mer hårdför maskulin nationalism.
Anders Annikas framhåller faktumet att krigsfilm varit en livaktig genre under hela filmhistorien — samt varit ”ett verktyg för politisk propaganda”. Så även idag.
Henrik Arnstad är dock inte rädd för krig.
– Det kommer inte bli krig i Sverige. Sverige har aldrig varit så säkerhetspolitiskt tryggt som i dag. För nu har vi en stor Nato-mur mellan oss och ryssarna. Det finns ingen som helst möjlighet att det ska bli krig. Däremot så ska vi skrämma befolkningen, för rädda människor är lydiga människor.
Köp ditt eget exemplar av ”Filmrutan” nr 1 2024 på tidningens webbplats!
