Tidningen Dagens Arena låter journalisten Peter Gustavsson recensera boken ”Den förbannade optimisten Ernst Wigforss”:
Styrkan i boken ligger i beskrivningen av internationalisten Ernst Wigforss. Från hans besvikelse över att arbetarrörelsen inte lyckades stoppa första världskriget, över engagemanget för flyende östjudar på 20-talet till kampen mot den blågula nazismen på 30-talet.
För Henrik Arnstad blir Wigforss en moralisk kompass att orientera med, också i frågor där eftervärldens kritik varit hård. I krigsårens samlingsregering framställs han som motvikten till högerpartiets ledare Gösta Bagge och utrikesministern Christian Günther. Oavsett om det handlade om presscensur, tysktåg eller judiska flyktingar.
Det står alldeles klart att finansministern, fri från Per Albin Hanssons tunga uppdrag att hålla ihop en regering med många viljor, drev en mer antinazistisk och västvänlig linje än den som blev samlingsregeringens. Och det är värt att belysa, när vår tids extrema höger försöker skriva om historien och förvränga fakta till oigenkännlighet.
”Den här boken behövs. För nog är det alldeles för tyst om Ernst Wigforss, såväl inom arbetarrörelsen som i samhället i stort”, skriver Peter Gustavsson. Läs hela recensionen på dagensarena.se:
Dagens Arena låter även Daniel Mathisen skriva om boken:
Wigforss letar med lika delar ideologisk lyskraft som prestigelös öppenhet efter nästa reform. Nästa provisoriska utopi. Det skriver Daniel Mathisen som läst den Den förbannade optimisten, Henrik Arnstads nyutgivna biografi över Ernst Wigforss.
…
När jag läser ”Den förbannade optimisten”, Henrik Arnstads nyutgivna biografi över Ernst Wigforss, är det som om huvudpersonen hugger tag i en. Kräver att man håller koll, reagerar. Något sätts i rörelse igen, stökar liksom om i en samtid där horisonterna stundtals är så korta att det till sist inte ryms någonting alls.
Läs hela texten på dagensarena.se: