Samtliga de cirka 2.000 svenskar som stred för Nazityskland och axelmakterna på östfronten 1941-1945 har gått bort, skriver Henrik Arnstad i en essä i Aftonbladet Kultur (2 januari 2022):
Den 6 september 2021 avled den siste svensken som stred på östfronten under andra världskriget. 97-årige soldaten och lägervakten Jan Kjellberg gick ur tiden – och med honom en ångestladdad minneskultur som existerat sedan 1946. Detta år införde svenska nazister den finska traditionen att fira ”De stupades dag” vid graven tillhörande sin idol, den finlandsfrivillige Gösta Hallberg-Cuula. Känd är även Gustaf Ekström (1907–1995) som varit frivillig i tyska Waffen-SS och 1988 blev en grundarna av Sverigedemokraterna. På 1990-talet tog moraldebatten fart kring de cirka 2 000 svenska frivilliga. TV4 sände dokumentärserien Svenskarna som stred för Hitler(2000) och diskussionen växte. Var det rätt att hänga ut enskilda på deras ålders höst – och efter deras död?
Andra världskriget startade 1939 men det var i och med anfallet mot Sovjetunionen 1941 – operation Barbarossa – som rekryteringen till axelmakterna tog fart. Adolf Hitler ville att kriget skulle vara mer än bara nazismens strid. ”Förintelsekriget mot judebolsjevismen” skulle vara hela Europas korståg.
Samtliga svenskar som lagligen ville slåss för Tyskland 1941 var tvungna att bli finlandsfrivilliga – allt annat var illegalt. Tyskarna tjatade på svenska regeringen att tillåta rekrytering till Waffen-SS men fick bestämt nej. När Sovjetunionen anföll Finland under vinterkriget 1939–1940 ville nära tiotusen svenskar skeppas österut under parollen ”Finlands sak är vår”. Under Barbarossa 1941, när Finland anföll, anlände endast 720 svenskar. De reste till finska Hangö och befriade halvön från röda armén varpå många reste hem. Några enstaka krånglade sig in i Waffen-SS men majoriteten stannade i finska armén (totalt tjänstgjorde 1 700 svenskar i finska krigsmakten 1941–1944). De placerades i det svenskspråkiga regementet IR 13 och hamnade djupt inne i Ryssland på den så kallade Svirfronten (en av dem var nazisten Gösta Hallberg-Cuula som dock sprängde sig själv i luften).
Dagens Sverige diskuterar gärna krigstida tveksamheter som malmförsäljning, kullager och tysktåg. Det är bekvämt eftersom det är opersonligt.
Men när det handlar om svenska frivilliga blir kriget plötsligt individuellt. Och därmed oändligt mycket mer känsligt. Alla som slogs inom axelmakternas arméer – oavsett nationalitet, uniform eller politisk övertygelse – kämpade i slutändan för Nazitysklands världsherravälde. Det är ingen kollektiv moralisk dom eftersom deras bakgrund var väldigt olika (vissa tvingades till och med slåss mot sin vilja).Likväl var de Adolf Hitlers soldater. Det är ett historiskt faktum och ett trauma, både nationellt i Sverige och Europa. Andra världskriget tar aldrig slut.