Jag skriver i tidningen Vi (oktober 2020) om Adolf Hitlers så kallade ”bordssamtal” och källkritiken:
I dagarna ger ett av världens mest prestigefyllda vetenskapliga förlag (Routledge) ut boken ”Hitler Redux: The Incredible History of Hitler’s So-Called Table Talks”, skriven av Hitlerexperten Mikael Nilsson.
– Jag har studerat de så kallade ”bordssamtalen” som sagts vara nedteckningar av vad Hitler öppet och ärligt sade i en privat krets under åren 1941-1944.
Samtalen har ansetts vara av oskattbart värde för forskningen, eftersom de speglar Hitlers privata tankar. Samtliga Hitlerbiografier använder materialet. Men Nilssons forskning visar att bordssamtalen inte går att lita på. Han jämförde olika manuskript (skrivna av sammanlagt fyra personer), studerade korrektursidor (Nilsson hittade dem i arkiv som återfanns efter 1945 i det utbombade nazistiska partihögkvarteret i München) och olika versioner som utarbetats långt efteråt. Hans forskning visar att texten redigerats samt att delar tagits bort, lagts till och flyttats om.
– Egentligen är bordssamtalen tillrättalagda ord som ska användas i maktkampen i Tredje riket. Bakom redigeringen återfinns Martin Bormann, chef för partikansliet inom nazistpartiet NSDAP. Han använde bordssamtalen i sina intriger för att konkurrera med andra politiker, pampar och potentater i den nazistiska staten.
Läs hela artikeln i tidningen!
