Göteborgs-Posten och Arena om vår tids socialdemokrati

IMG_1219I två publikationer skriver Henrik Arnstad om den statsvetenskapliga antologin ”Social Democracy after the Cold War”, redigerad av Bryan Evans och Ingo Schmidt.

Den ena artikeln är publicerad i den socialdemokratiska idétidningen Arena (nr. 3/2013) och den andra i dagstidningen Göteborgs-Posten (16 juni 2013):

3061702966Forskarantologin Social Democracy after the Cold War är den hittills främsta skriften om hur socialdemokratin gick vidare därefter, in i nutiden efter kalla krigets slut åren runt 1990. Det är spännande läsning, som berör varje människa intresserad av politik. Sedan slutet av 1970-talet har socialdemokratins hegemoni utmanats och besegrats av den nya tidens ideologi; nyliberalismen. Det är korrekt att tala om ”socialdemokratins kris” och den är ständigt lika aktuell och omdebatterad, inte minst i Sverige.

IMG_1222Boken är alltså mycket bra och erbjuder både nya infallsvinklar på vad som utgör socialdemokrati, samt bjuder läsaren på nya upptäckter i den demokratiska socialismens historia:

Som mest spännande läsning blir boken då den tar läsaren in i okända territorier – för mig främst kapitlet om amerikansk socialdemokrati, skrivet av Hermam Rosenfeld. ”Socialdemokrati i USA – finns det överhuvudtaget?” är den ständiga frågan, på vilken Rosenfeld svarar med att ge en historik över en mycket intressant politisk rörelse. Socialdemokratin i USA flyttade fram sina positioner i samband med president Roosevelts ”New Deal” 1933-1936, ett välfärdsprojekt för att kontra depressionen. Bygget sammanfattades med ”de tre R:en” – relief, recovery and reform. Stöd åt de arbetslösa och fattiga, återuppbyggnad av ekonomin och reform av det ekonomiska systemet för att undvika en framtida upprepning av finanskrisen. Alltså en politik som känns avgjort socialdemokratisk. ”Men efter andra världskriget har USA:s socialdemokrati levt i skuggan av det Demokratiska partiet – de har förblivit en splittrad gruppering”, skriver Rosenfeld. I amerikansk debatt kallas de föraktfullt för ”liberals” och återfinns ofta i tv-serier om amerikansk politik (Vita huset, House of cards och så vidare) som godhjärtade men naiva och politiskt totalt obegåvade töntar, ständigt överkörda och utnyttjade.

Artikeln i Arena laddar du hem här (pdf) och du hittar artikeln i Göteborgs-Posten på gp.se. Trevlig läsning!