SD-fascismen och demokratins undergång i ”Journalisten”

Jag skriver debattartikel i tidningen Journalisten under rubriken ”Vi trodde inte att det skulle vara så lätt att avskaffa vår publicistiska värdegrund”, om neofascistiska SD:s senaste attack på pressfrihet och yttrandefrihet.

Internationellt är den svenska situationen unik, utifrån radikaliteten hos SD. Partiet är världens i särklass största parti med nazistiskt ursprung. Partiets syn på mediepolitik som ett kulturkrig – på liv och död – mellan ”marxister och liberaler” och nationalister (”verklighetens folk”) är en retorik vars extremism enbart sällan återfinns i rikspolitiken utomlands. I Sverige är den vardag. Svenska medier har drabbats av hemmablindhet angående radikaliteten hos sverigedemokraternas ideologi och politiska uttalanden – delvis eftersom partiet normaliserats av svenska medier, som samtidigt utgör måltavla för partiets attacker.

Jag är kritisk till hur public service försökt hantera anstormningen från antidemokratiska SD:

Under den tioåriga sverigedemokratiska attacken på demokratin 2009-2019 har public service försökt blidka SD-sympatisörerna genom att publicistiskt utgå från deras verklighetsuppfattning. Nästan alla samhällsproblem diskuteras numera utifrån koppling till ”migrationen”, särskilt på SVT. Förhoppningen var att denna ständiga återkoppling till SD:s hjärtetanke – att samhällsproblem kan kopplas till invandrarna, muslimerna eller romerna – skulle blidka den rasistiska mobben, i deras ständiga avsky mot public service. Men strategin ”att ta människors oro på allvar” har inte fungerat. Tvärtom. Hatet, hånfullheten och hoten mot journalister har fortsatt och ökat.

Läs hela debattartikeln på journalisten.se.

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.