Rasismens kvinnor i efterkrigstidens amerikanska vit makt-rörelser

Aftonbladet kultur publicerar idag Henrik Arnstads essä ”Den kvinnliga rasismen var nationens framtid”, en text om Elizabeth Gillespie McRaes verk Mothers of Massive Resistance: White Women and the Politics of White Supremacy (Oxford University Press).

McRaes forskning är en kvinnohistorisk redogörelse för hur vita kvinnor inom amerikanska efterkrigstida rasistiska rörelser agerade som organiserande gräsrötter, hur de skapade politisk agens utifrån produktion av rasism:

De kvinnliga rasisterna ansågs representera den sanna amerikanska nationens sköte och framtid; det vita moderskapet. ”Att vara en god vit kvinna innebar att undervisa om rasåtskillnad både i hemmet och offentligheten”, skriver McRae. Via denna koppling mellan den privata sfären (familjen) och den publika sfären (samhället) åstadkom rasistiska kvinnor en folklig massmobilisering.

De vita rasistiska kvinnorna använde både rollen som hemmafru och som yrkesarbetare i produktionen av rasism. Via ”kvinnliga” yrken som socialarbetare och lärare, såväl i rollen som nationens vita mödrar, påverkade de samhället:

Särskilt skolorna blev arena för rasistisk propaganda. Lärarinnor undervisade barn i den vita rasens överlägsenhet: ”Vita kvinnor censurerade skolböcker eller undervisningsfilmer, arrangerade sommarskolor och organiserade uppsatstävlingar”, skriver McRae, som understryker lokalsamhällets betydelse.

Artikeln i Aftonbladet avslutas med en jämförelse med dagens svenska SD-fascism:

Angående Sveriges nutida rasistiska folkrörelser finns både likheter och skillnader, jämfört med USA:s efterkrigstida rasism. På vissa sekundära plan anammar SD-fascismen samma tankar om ett heligt vitt moderskap. Framför allt syns det i fientligheten mot aborter. Men till skillnad från Hitler, Mussolini och den amerikanska efterkrigstida vit makt-miljön är Sverigedemokraterna kvinnohatande. SD förblir en misogyn antidemokrati för män. Men det kan förändras.

Läs hela artikeln på aftonbladet.se.