Studien ”Möten i monsunen: Sjömansvisor, svenskhet och globaliserade hav” framlagd vid Stockholms universitet

Den maritimhistoriska studien ”Möten i monsunen: Sjömansvisor, svenskhet och globaliserade hav 1918–1949” har lagts fram vid Stockholms universitets historiska institution.

Uppsatsen undersöker konstruktionen av svenskhet 1918-1949 utifrån svenska populärkulturella sjömansvisor, som hade en storhetstid under perioden. Artister som Evert Taube, Lasse Dahlquist och Harry Brandelius gjorde karriär:

I denna uppsats föreslår jag att dessa framgångsår för den svenska sjömansvisan perioden 1918–1949 har någonting relevant att säga om konstruktionen av svenskhet under dessa år under 1900-talet, efter första världskriget. En nationell identitetsskapande produktion ägde rum, som utgick från att beskriva svensk nationell identitet och unicitet genom att kontrastera den mot den globaliserade diskurs, som det maritima fältet till sin natur utgör. Det var genom att ställa det svenska hos den svenske sjömannen gentemot oceanernas transnationalism som det nationellt specifika framkallades i dessa sjömansvisor, i en tidsepok som utmärktes av sociala och ekonomiska förändringar i Sverige.

Perioden ifråga innebar ett skifte, angående svenskhetens maritima relation till globaliseringen. ”Svensken” övergick från att vara emigrant till att bli yrkesverksam sjöman:

Inför tidsperioden 1918–1949 dominerades den svenska erfarenheten av globalisering av emigration. Mellan 1851 och 1910 emigrerade cirka en miljon människor från Sverige till Amerika. Av dem som var födda under senare hälften av 1800-talet lämnade ungefär 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna landet. Första världskriget markerade alltså en förändringsperiod, då emigrationen ersattes av en annan typ av globalisering, inte minst utifrån den maritima sektorn. Att ”gå till sjöss” hade länge varit en möjlighet för hugade medborgare i kustlandet Sverige. Den industriella utvecklingen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förstärkte denna möjlighet.

Konstruktionen av svenskhet via visornas ”svenska sjöman” skedde genom att kontrastera ”det nationella” (svenskheten) mot det (anti-svenska) ”transnationella”. Detta skedde via specifika dikotomier:

  • Svenskhetens hederlighet (godtrogenhet) kontra det transnationellas ohederlighet.
  • Svenskhetens maskulinitet kontra det transnationellas feminitet.
  • Svenskhetens vithet kontra det transnationellas icke-vithet.

Läs hela uppsatsen, genom att ladda hem den som PDF. Tack till professor Leos Müller som varit lärare och handledare.