Även icke-nazister har rätt till yttrandefrihet!

Henrik Arnstad skriver debattartikel om yttrandefrihet i tidningen Journalisten. Anledningen är att medieprofilen Karin ”Kakan” Hermansson (bilden) tvingats ställa in medverkan på ett museum, på grund av en hot- och hatkampanj.

14502955_10154390993566265_8337162365324596786_nJämför gärna med nazismens medverkan på Bokmässan, tidigare i år. Då mässan beslutade avboka nazismen gick debattens vågor höga. Inflytelserika, kloka och demokratiska röster höjdes för att inkludera nazismen på mässan – och deras argument var beaktningsvärda, även om jag personligen inte höll med. Tanken är att även de mest fruktansvärda åsikter måste tillåtas i en demokrati.
 
Också Karin Hermansson har uttryckt en åsikt som – med rätta – kritiserats. Angående polismorden i Malexander 1999 skrev hon att ”det var ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv.”
 
Jag anser dock att det är en avsevärd gradskillnad i vidrighet, mellan att som Karin Hermansson yttra denna åsikt och att mörda 10–12 miljoner människor i Förintelsen, varav cirka sex miljoner var judar. För att inte tala om nazismens krigshandlingar 1939–1945 som orsakade cirka 60 miljoner döda, oräkneliga krigsförbrytelser samt den terror som drabbade Tyskland och delar av övriga Europa 1933–1939. Således borde argumentet ”vi måste stå upp även för de mest vidriga åsikter rättigheter i en demokrati” gälla såväl Karin Hermansson som nazismen. Särskilt som Karin Hermansson tydligt ber om ursäkt för sin handling – vilket är betydligt mer än vad man kan säga om nazismen.

Läs hela debattartikeln på journalisten.se.

Det otäcka är att vi idag befinner oss i en situation, där du som debattör kan propagera för nazismens rättigheter utan risk. Både samhällsdebattens konsensus och rasisternas hatsajter kommer att ge dig rätt. Om du däremot står upp för demokratins yttrandefrihet riskerar du mycket. Du kommer att bli mordhotad och terroriserad av rasisterna, samtidigt som du riskerar att bli kallad anti-demokrat på kultursidorna.

Det är en fruktansvärd utveckling. Jag läste nyss på sociala medier, angående vad Karin ”Kakan” Hermansson och personalen på museet råkat ut för. Källa är en av de som arbetat med utställningen:

Det fanns ett antal hot. Några polisanmäldes. Vi i museipersonalen skulle bland annat få ägg i huvudet och föremål skulle tas in på museet. Det som Karin Hermansson utsattes för i text är knappt jag kan skriva om för det var helt enkelt alldeles för gräsligt.

Ska vi ha det så här i en demokrati? Och varför är det så tyst, jämfört med den enorma omsorg vi ägnar nazismen?