Teoristudie om ”Rasismens biopolitiska våld” framlagd vid Södertörns högskola

Skärmavbild 2016-05-15 kl. 11.31.57Henrik Arnstad har lagt fram uppsatsen Rasismens biopolitiska våld: Produktion av makt, sanning och normativitet i ”det rena landet” som examinationstext vid seminarium om Foucault på Södertörns högskola.

Uppsatsen är en teoristudie, angående rasismens biopolitik, det vill säga en politik som har den mänskliga kroppen som sitt subjekt:

Det rasistiska projektets biopolitiska dimension understryks av dess fetischistiska syn på kroppen. De goda kropparna skall via mätningar, studier och analyser särskiljas och räddas undan de onda kropparnas påverkan.

Det unika med rasismen — såsom politik inriktad på social makt — är att vissa kroppar inte tillåts rätten till sin fysiska existens:

Rasismens vilja att kontrollera och bekämpa ”den andres” fysiska kropp har sin biopolitiska slutstation i deportationer eller i förlängningen – om deportationer exempelvis visar sig omöjliga – i folkmordet. Enbart genom ett fullständigt förintande av de hatade kropparna kan politiken ock maktanspråket slutgiltigt tillfredsställas.

Rasismen tillämpar ständig disciplin och dressyr för att kontrollera icke-acceptabla kroppar:

Den ständiga rasistiska förhandlingen – eller rättegången – angående icke-vithet kan utifrån Foucault sägas utgöra en ”fördelning mellan en positiv och en negativ pol; hela uppförandet hamnar inom området för goda och dåliga betyg”, och blir därmed en ”straffräkenskap som hela tiden hålls à jour”. Detta gäller främst den icke-vita individen, som enligt rasismens politiska logik kan – förvisso hårt villkorat – undantas från det rasistiskt betraktade kollektivet, och inlemmas i vitheten. Den maktteknik som rasismen tillämpar för att åstadkomma detta beteende hos den utnämnde icke-vite är krav på att helt och hållet anpassa sig till rasismens krav på önskat beteende, uppförande och utstyrsel. För att tala med Foucault handlar det om disciplin och dressyr.

Ladda hem hela studien som PDF via denna länk.